Gudstjänst och funderingar

Hallå! Idag var det gudstjänst som vanligt.
Den handlade om att vi kristna är en enhet, att vi hör alla ihop.
Men dom andra då, dom som inte är kristna, får inte dom vara med i enheten?
När jag var ganska nybliven kristen så frågade Lollo och jag en av våra pastorer (det finns två i den kyrkan jag går i) hur man egentligen klarar av att vara kristen i vardagen? Det är ju en sak om man är 45, visst det kan vara jobbigt då också men på något sätt tror jag ändå att det blir lättare. Jag är 15 och ibland tycker jag att det är jättesvårt att visa öppet att jag är kristen.

Pastorn svarade i alla fall så här: Det kommer alltid att vara svårt att vara kristen även om det blir lättare ju äldre man blir så ska det vara svårt att vara kristen. Det ska ju på något sätt inte vara en dans på rosor, utan man ska ju våga ha förtröstan i Jesus Kristus. Men det är ju på något sätt vi och dom.
Jag: Men vadå vi och dom?? Gud älskar ju alla lika mycket eller?
Pastorn: Ja, men vi är ju dom som har tackat ja till Guds inbjudan och det har ju dom andra inte gjort än. Man kan ju försöka leva på båda ställena, det är många som gör så men man kan ju inte leva tillsammans med folk som inte tror en längre tid utan att bli påverkad. Det går ju inte hur mycket man än intalar sig själv det.

Så jag bara undrar, är det vi och dom? Gud delar väl inte upp oss i två läger, har vi då någon rätt att göra det? Fundera på det, nu är det sängen som gäller. Skolan börjar 08.10 imorgon och jag är morgon trött!

God natt och God bless! /Jas<3